Den karelskspråkiga litteraturens uppkomst

På det karelska språket har speciellt från slutet av 1980-talet kommit ut flera dialektssamlingar och läroböcker från abc-böcker till ordböcker, men nedan fokuserar vi främst på skönlitteraturen vilket betyder dikter, berättelser och romaner.

Litteratur på livvikarelska

Först 1980-talet kan betraktas som början på den karelska skönlitteraturen, då diktare började ge ut sina verk på livvi, dvs. olonetsiska dialekten av karelskan. Dock många av dem hade skrivit tidigare i Punalippu (senare Carelia) och Neuvosto-Karjala (senare Karjalan Sanomat) och i antologier.

Vladimir Brendojev kan betraktas som den som medverkade mest i uppkomsten av den karelskspråkiga litteraturen. Han gav ut sina första dikter i Neuvosto-Karjala-tidningen på livvi dialekten redan 1972. Karjala-förlaget gav 1999 ut en samling på Brendojevs dikter och översättningar under namnet Jättie hyvä jälgi muale.

Produktion av Paavo Lukin hör främst till barnlitteraturen. Han hade börjat skriva dikter som en ung pojke redan före krigen. År 1981 gav han ut diktboken Tuhkimus. Sanelemista karjalan livvin kielel. Efter Lukins död gavs det ut två av hans diktböcker för barn, Mindäh kägöi kukkuu (1990) ja Iče minä (1996).

År 1988 vann Santtu Karhu en dikttävling arrangerad av Punalippu med dikten Mustas kois. Hans dikter har inte publicerats i några samlingar, utan i Oma Mua –tidningen. Dessutom har de kommit ut som lyrik av Talvisovat –rockbandet i dess CD-skivor Pahoin brihoin pajatukset (2001), Hyvästit Karjala(2003), Terveh Petroskoi (2006) och Allus oli  muna (2009). Hans poesi är allt från rocklyrik till humoristiska och lyriska sånger. I boken Hyvästi Karjala, Terveh Petroskoi från 2012 publicerades Santtu Karhus lyrik såväl på karelska som Timoi Munnes översättningar till finska.

Zinaida Dubininas dikter har kommit ut först i Punalippu och sedan speciellt i Oma Mua-tidningen. Diktboken Silmükaivoine som var riktad för barn kom ut 1995. Förutom dikter har hon skrivit berättelser, samt har översatt både rysk- och finskspråkiga dikter på olonetsiskan, Nya Testamentet (Uuzi Sana 2003) och Kalevala (2009). År 2013 gav man ut en samling av hennes skrifter Kirjutukset.

Puhtasjärven Maša av Pjotr Semjonov som kom ut 2004 har sagts vara den första moderna karelskspråkiga romanen. Den påminner i många sätt de romaner med Karelen-temat som kom ut på 1960-70-talen av vitahavskarelska författare. Semjonov började sin karriär som diktare och hans första berättelser trycktes i Oma Mua-tidningen 1993. Hans historier kom ut 2009 som en samling Rodinjärvi (Vallitut kerdomukset). Han har också översatt ryskspråkig prosa till karelskan.

Aleksand Volkov har skrivit dikter både på livvi och ryska samt översatt ryskspråkig prosa och dessa har getts ut i flera tidningar. Av hans verk har bl.a. Pieni D’essoilu (1997) och Liivin virret (2004) publicerats. Närmast poeter och noveller är Olga Mišina (bl.a. Kuldaine ildu 1993, Ratoi1996, Marin kukku 2003), Vasja Veikki (Elosen dorogat 2003) och Tamara Ščerbakova (bl.a. Pajun kukkazet – keviän viestit 1999 och Armahile bunukoile 2002). Ivan Savins diktverk Roindurandu kom ut 2005.

År 2009 kom ut Muminboken Tiedoiniekan hattu översatt av Natalja Sinitskaja. Kalevala översatt av Zinaida Dubinina och barnboken Nalle Karhu, Meččyrunoloi lapsile redigerad av Pekka Wuorikoski som blev översatt av Ljudmila Markianova. 2010 kom ut bl.a. barnboken Marjuškan ilot av Tamara Ščerbakova & Marjukka Patrakka, den av Ljudmila Markianova översatt Juha av Juhani Aho, Natalja Sinitskajas In’aine och av henne översatt Muminböcker av Tove Jansson Varattavu Iivananpäivy 2010, Muumitatan mustelmat 2012 och år 2011 Mikko Kuismin och Maria Kähäris Niina Nieglikon sygyzy samt 2013 Maria Kähäris bok Milan perehen päivy. Dessutom har det kommit ut några andra verk utgående från skrivtävlingar organiserade av Karjalan Kielen Seura.

Litteratur på vitahavskarelska

På vitahavskarelska har skrivit journalisten Raisa Remšujeva. Hennes dikter har kommit ut i tidningar och samlingsverk. Hon publicerade en läsebok Ihmehhete 1999. Hon har även översatt Nya Testamentet på vitahavskarelskan och romanen Yhessä ylettih (2004) av Lauri Kuntijärvi som ursprungligen kom ut på finska 1943.

Vitahavskarelska författare har skrivit på finska i Karelen, men också i Finland, t.ex. Onttoni Miihkali (Mikko Karvonen), Lauri Kuntijärvi, Mikko Samulinen och Veikko Huotarinen. I deras verk har de dock använt sig av vitahavskarelska repliker. Mauri Kunnas bok Hundarnas Kalevala utgavs på vitahavskarelskan 2010 och den var översatt av Nadja Lutohina. Barnboken av Jukka-Pekka Wuorikoski blev översatt på vitahavskarelska av Raisa Remšujeva och den kom ut 2013 under namnet Mössi Kontie: Meččärunoja lapšilla.

Litteratur på det egentliga karelska

Paavo Harakka har skrivit mest på det egentliga karelska. 1989 kom ut en samling av historier redigerad av Harakka och som heter Sunduga. År kom ut 1996 Tuhkamukki. Hans skrifter har samlats i verket Paavon paginat som kom ut 2010. Saara Tuovinens bok med roliga historier Saaran kuaskut da starinat kom ut 2007. Historier av Selma Eskelinen publicerades 2012 under namnet Uksen raosta kuultua.

Litteratur på tverkarelska

För det mesta är det diktare som skriver på tverkarelska. Hodari Hottarini skrev1965 grammatiken på tvekarelskan (som förblev manuskript), samlade ordlista och skrev dikter som gavs ut ett samlingsverk och i Oma Mua-tidningen i Karelska Republiken.

1992 publiceras den tverkarelska abc-boken av Mihail Orlov. Otkrovenie-diktsamlingen som kom ut 1993 innehåller rysk- och karelskspråkiga dikter. Han komponerade sina egna dikter som blivit populära, t.ex. en sång på Armahazella-dikten.

Även Stanislav Tarasov började skriva dikter på tverkarelska på 1990-talet. Oma randa –samlingen av dikter kom ut 1998. Nikolai Morozovs dikter har getts ut i Oma Mua –tidningen och Karielan Šana –tidningen i Tver. Karielan Šana –tidningens chefredaktör Ljudmila Gromova har skrivit dikter med namnet Ljudmila Barhatova. 2004 kom ut en miniroman av N. M. Balakirev kallad Kuz’mičča och 2012 Stuanovoine. År 2013 kom ut Marjukka Patrakkas barnbok Šuuri kondie illustrerad av Ritva Lampivuo och översatt av Ljudmila Gromovan.

Litteratur på lydiska

Miikul Pahomov i Kuujärvi har skrivit dikter, som publicerats i olika tidningar och antologier sedan 1989. Han har get ut en diktsamling Tuohuz ikkunas 1993 och Lüüdiland 2000. Han har också översatt till lydiskan olika religiösa texter och gjort en abc-bok ABC-kird’ tillsammans med Lidia Potašova 2003. År 2009 kom ut Marjukka Patrakkas barnbok Suur’ kondij (illustration av Ritva Lampivuon).

Den nyaste litteraturen kan följas via internetsidorna av Karelska Kultursällskapet.