Den karelskspråkiga litteraturen

Då man talar om den karelskspråkiga litteraturen, brukar man också hänvisa till de gamla språkliga minnesmärkena. Det äldsta är barkbrevet från 1200-talet i Novgorod (bl.a. blixtens besvärjelse). Karelska ord, toponymer och personnamn finns bl. a. i följande skattedokument: ur Olonets område 1496 och 1568, ur Novgorods votiskaområde år 1500 och det första svenska lands- och skattedokumentet från 1589-93. Dessa är viktiga källor ur den karelska befolkningshistoriens synvinkel.

De följande skrifterna har inte kunnat betraktas helt säkert som karelskspråkiga, åtminstone har man inte sett dessa som signifikanta för själva språket. Fader Vår –bönen gavs ut i Sebastian Münsters Cosmographia-verk 1544. Mikael Agricola nämner i listan över gudarna i förordet för Psaltaren också karelarnas gudar. Även reseberättelsen av Simon Von Salingen på 1500-talet nämner att den ryske filosofen Feodor Zidenowa har skrivit Karelens och Lapplands historia samt trosbekännelsen och Fader Vår –bönen på karelska. Dessa skrifter har dock försvunnit.

I slutet på 1700-talen kom ut P. S. Pallas jämförande ordbok. I den finns motsvarigheter för 273 ryska ord på två hundra andra språk och dialekter. Där finns också de karelska och olonetsiska motsvarigheterna.

På 1800-talets första del trycktes de första karelskspråkiga böckerna: 1804 kom ut översättningarna för några böner och en kort katekes på den egentliga karelskan och på olonetsiskan samt på 1820 översattes Matteus evangelium på tverkarelskan (Matveista Svätoin Jovangeli) vilket väckte stor uppmärksamhet bland Finlands språkvetare. På 1800-talet kom ut även annan ortodox litteratur, bl.a. översättningarna av evangeliet på vitahavskarelskan. Under 1900-talet trycktes flera religiösa publikationer eftersom man försökte hindra det finska språket från att bli allmännare. Alla dessa var på utgivna med det kyrilliska alfabetet.

Mot slutet av 1800-talet och i början på 1900-talet kom ut också läro- och ordböcker. Den äldsta karelskspråkiga abc-boken är den av Anastasija Tolmatševskaja skrivna tverkarelska abc-boken från 1887. Den första på vitahavskarelskan kom ut 1894.

Efter Oktoberrevolutionen gick publiceringen av karelskspråkig litteratur till en början helt över till Finland. Med det latinska alfabetet trycktes utgåvor kring folkpoesi som gjordes närmast av Iivo Härkönen och E. V. Ahtia.

Den korta tiden av det karelska standardspråket

I Tver Karelen skapade man ett standardspråk med det latinska alfabetet. Detta användes för det flesta abc-böcker, läseböcker, ordböcker, grammatik och skolböcker för matematik osv. Man gav ut även mycket översättningar av barnböcker men den ursprungliga andelen litteratur på tverkarelskan var obetydlig. Sammanlagt gavs det ut över ett hundra karelskspråkiga publikationer.

Kortvarigt blev också försöket att skriva det karelska språket med det kyrilliska alfabetet i den senare hälften av1930-talet i Karelska autonoma socialistiska sovjetrepubliken.