Historia

Gränsen mellan Sverige och Finland samt det ryska riket som härskades av Novgorod och Moskva har flyttats flera gånger mellan Torne älv och Nöteborg. I denna del behandlas hur den karelska befolkningens område har varit delat itu mellan gränsen för två riken från Nöteborgsfreden fram till idag.

De områden som varit bosatta av det karelska folket som haft det karelska språket och den ortodoxa tron som sina kännetecken, har genom historien legat i huvudsak inom den ryska sidan av gränsen. Wienan Karjalaisten Liitto (”Vitahavskarelares Förbund”) och dess efterföljare Karjalan Sivistysseura eller Karelska Kultursällskapet har i verksamheten fokuserat på att vårda språket och kulturen samt stöda bildningsarbetet inom Vitahavskarelen, Olonets Karelen och Gränskarelen. Föreningen har inte tagit ställning i frågorna kring gränserna och andra politiska frågor mellan staterna. Ett undantag i detta var de oroliga tiderna 1917-18 då karelare bland de andra minoritetsfolken ville få klarhet i sin egen nationella ställning inom Ryssland. Först stödde föreningen Vitahavskarelens autonomi och därefter tanken om att Karelen skulle införlivats i Finland som nyss fått sin självständighet. Efter denna tidsperiod har förbundet lämnat sådana frågor om gränserna eller Karelens statliga ställning utanför sin verksamhet.