Karelska språket

Det karelska språket är det enda autoktoniska minoritetsspråket i Finland. Detta språk har man talat lika länge som det finska språket existerat, d.v.s. ”alltid”. Presidenten stadgade först 2009 att det karelska språket var ett eget språk – inte finskans dialekt. Detta i sin tur betydde att man erkände officiellt att det är ett eget språk. Stadgan trädde i kraft 4.12.2009 och enligt den följer man den europeiska urkunden om minoritetsspråk och regionala språk då Finland har ratifierat den.

Det karelska språket tillhör den östersjöfinska språkfamiljen inom de finsk-ugriska språken. Nära släktspråk till karelskan är de språk som finns kring Östersjön: finskan, lydiskan, vepsiskan, ingriskan, votiskan, estniskan och liviskan. Det karelska språket talar man eller har man talat i ett långt och smalt område i det Ryska Karelen från Vitahavskarelen till Olonets, omkring Tver stad i inre Ryssland, och i Valdaj och Tikhvin samt i Finland i det f.d. finska Karelen (Salmi härad) och i vitahavskarelska byar Hietajärvi och Kuivajärvi i Suomussalmi samt Rimmi i Kuhmo. Nuförtiden finns det grovt taget under 100 000 karelare i Ryssland och mindre än 50 000 som kan det karelska språket. Enligt den nyaste uppskattningen finns det ungefär 11 000 människor som talar karelska språket mycket väl samt ca. 20 000 som förstår eller talar åtminstone litet karelska.

Det karelska språket har många namn i Finland såsom karelska-olonetsiska, Kalevalas språk, Öst-Karelens språk osv. Man har felaktigt betraktat det som en dialekt av det finska språket, den östkarelska dialekten. Denna typ av uppfattning härskade speciellt av politiska skäl under det andra världskriget samt decennierna före och efter detsamma. Man ska inte blanda det med finska språkets s.k. karelska dialekter (dvs. dialekter i Södra Karelen, Karelska näsets sydöstra dialekter eller med Norra Karelens savolaxdialekter).